Musik som terapi

terapiSom ni säkert har förstått så har jag en väldigt nära relation med min musik, både den jag gör själv och den jag lyssnar på. Med musiken så sitter ens känslor på utsidan, man är som aldrig tidigare öppen för att ta emot nya budskap och känslor och sedan relatera dem till sitt eget liv och sina egna upplevelser. Det handlar helt enkelt om att musiken hjälper till att nysta upp sådana känslor som finns inom en som man inte riktigt kan sätta ord på, utan bara måste få komma ut som ljud. Att hitta rätt och känna efter är en märklig känsla för det går nästan inte att kontrollera när en viss låt träffar precis rätt. Då får känslorna som kommer vara, och man lär känna sig själv bättre.

Det är en nedbrytande process att lyssna på musik, med tanke på hur den påverkar framför allt mig. Men det finns också en annan aspekt av det hela. Musiken tar inte enbart fram det jobbiga och det tunga i känsloregistret, den är precis lika bra på att fånga upp det positiva som finns och den får en att inse vilka styrkor man faktiskt besitter. Det är inte ovanligt att jag under en skivas gång kan gå från floder av tårar till leenden och skratt. Känslorna flödar och jag tillåter dem göra det eftersom att det är renande för mig som människa och det lär mig alltid något nytt. Musiken är alltså mycket terapi för mig, för utan den så hade jag inte varit den starka personen jag är idag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *