Slutet för farsans företag

Det har varit en rätt så tung höst, av personliga skäl. Jag själv mår bra och har inga egna problem, det handlar om farsan som i alla år drivit ett eget företag. Det har under några år nu gått rätt så tungt och under hösten har det stått klart att det inte går längre. Han har drivit en flyttfirma sedan 1980-talet, en väl etablerad sådan men alltså inte nu längre. Å ena sidan är det ju tråkigt att det inte fungerar längre, men å andra sidan har han i några år sagt att han är trött på företaget och vill gå vidare. Jag förstår honom, att driva företag är ingen dans på rosor och 40 timmars arbetsvecka? Inte direkt. Semester? Två veckor i sträck kanske, som bäst.

Lite är det nog hans eget fel eftersom han är bedrövlig på att delegera och vill sköta allting själv. Men även om avvecklingen av företaget varit tung så har det hela i stort sett varit positivt. Farsan är gladare och mindre stressad än jag någonsin sett honom tidigare. Visst är det synd om de som jobbar (jobbade) i firman, men eftersom det inte gick att hitta någon som ville ta över så var avveckling det enda alternativet.

Professionell avveckling
Likvideringen av företaget inleddes redan i juli, även om de som arbetade där redan var medvetna om vad som skulle ske. Farsan anlitade en advokat som ingår i kretsen av konkursförvaltare som likvidator via Heinestams Bolagstjänst och visst. Det var svårt för honom att ge upp kontrollen över företaget. Men jag tror också att det var nyttigt för honom, genom att det fick honom att inse att det inte går att göra allting hela tiden.

Det blev inte så mycket musik i det här inlägget. Men efter lite letande upptäckte jag ett gäng som kallar sig Almroths Flyttgubbar, vilket verkar vara ett gäng musiker som arbetar på en flyttfirma. En av deras låtar heter ”Famla i blindo på lagret” och känns rätt så träffande. Jag tror att farsan kan känna igen sig lite i den. Kanske inget musikaliskt mästerverk, men lite rolig ändå.

Klichébilden av musiker

Det finns en bild av oss musiker att vi är lite, vad ska jag säga… slarviga av oss. Vi städar inte hemma så ofta som vi borde, vår personliga hygien är inte alltid den bästa och allt sådant där. Själv tycker jag att det är en överdriven bild. Jag tar ganska bra hand om mig själv, duschar minst en gång varje dag vare sig det behövs eller inte och så vidare. Dessutom försöker jag ta hand om kroppen också, så att den inte ska braka ihop fullständigt. Okej, jag kanske inte äter så bra och varierat som jag borde och det blir pizza lite väl ofta. Men jag är inget extremfall och kommer knappast att drabbas av skörbjugg, och dessutom försöker jag bättra mig, vilket går okej. Inte riktigt där ännu, men det blir bättre!

Ett korn av sanning
Men det finns ett område där jag kanske kan sägas vara lite slarvig. Fastän jag är intresserad av inredning så är jag lite dålig på att städa. Jag blir lite hemmablind helt enkelt, och märker inte när det börjar se lite småäckligt ut. Det gäller inte minst badrummet. Eller okej. Det gäller SPECIELLT badrummet! Kaklet därinne har definitivt inte samma färg idag som när det köptes. Det har hänt mer än en gång att någon kompis sagt att, fasen, du borde göra någonting åt ditt badrum. Det ser inte speciellt fräscht ut. Jag har inte kunnat göra annat än hålla med.

Bot och bättring
kakelgallerianFastän det varit uppenbart ett bra tag att jag åtminstone borde kakla om i badrummet så har jag inte gjort det. Det är inte bara för att jag är lat, jag lovar! Min ekonomiska situation är ju inte bäst i världen, och det är dyrt med kakel såvitt jag förstår. Men nu har jag som av en tillfällighet fått lite extra pengar över, och då var det bara att slå till. Mina extra pengar sammanföll också med att Kakelgallerian.se hade extra fina erbjudanden på sitt kakel. Bara att beställa och sedan leja en kompis att hjälpa till att kakla om! Resultat: fräscht badrum och inga klagomål!